Me & I

Som mamma får man förmånen att gå på Me&I-partyn. Det är som dåtidens tupperwarepartyn fast stället för smarta plastburkar säljs det kläder med sköna 70-talstryck och andra roliga mönster på. Dessvärre är det inte billigt att handla, och det är svårt att låta bli för allt är så fint, men det är det värt. Bonus är dessutom att det blir en liten stunds vila då försäljaren visar upp kollektionen och berättar om kläderna - det är nästan som att gå på massage. Bara få sitta ner i en skön soffa och titta på fina kläder, alldeles i lugn och ro. Utan att någon klättrar och sliter i allt som sitter löst. Utan att säga Aj, aj inte röra. Utan att under en tidsperiod på 15 minuter ha stigit upp ett trettital gånger för att rädda Ebbe bort från diverse icke barnvänliga platser i hemmet. Det är så otroligt värdefullt. Värdinnan på gårdagens party bjöd dessutom på kladdkaka - extra bonus.
För att stilla sin köpångest kan man dämpa den med kaloriångest istället.
Prövade en fin klänning med moln på, som satt alldeles för tight trots att det var storlek L. Tröstade mig med en extra stor kladdkakebit.
Och för att lindra det dåliga samvetet var jag tvungen att köpa tre grejer till Ebbe.

Vad hände?

Jag har kvar jobbet och mötet gick över förväntan. I morse hände något märkligt - jag vaknade 05.45 alldeles av mig själv och var pigg! Trodde först att jag hade försovigt mig eftersom jag var så pigg i HELA kroppen. Johan och Ebbe sov tungt då jag smög upp och tog en lång dusch. Fikade frukost i lugn och ro och cyklade iväg till jobbet vid 7.15. Klockan är just nu 8.25 och jag har redan hunnit med att jobba lite.
Vilken dag!

Det mest förbjudna

Inatt gjorde jag det mest förbjudna en förälder får göra - jag lyfte upp Ebbe ur spjälsängen och tog honom till våran säng. Men det var efter 2 timmars skrik och att Johan var så trött att han smällde igen dörren till Ebbes rum så hårt att jag trodde väggen skulle rasa ner i smulor. Det är verkligen tortyr att inte få sova - och det blir liksom kortslutning i hela kroppen. Ingenting fungerar som det ska och rationella tankar är som bortblåsta. Sista hoppet var att han kanske somnar om han får ligga i våran säng...
I över 2 månader har Ebbe somnat som en liten ängel, 20.00 pip! Sovit till 07.00 pip! dagen efter, utan att ens röra sig ur fläcken. Trots att vi dessutom varit på resande fot och sovit hos farmor i Skövde över påsk. Så nu dagen innan jag ska ha en viktig kundaktivitet på jobbet och prata inför en grupp åhörare tillsammans med chefredaktören bestämmer sig Ebbe för att vara vaken precis HELA natten. Efter ett tag föreslog jag att vi skulle ge honom välling, han kanske bara är hungrig?
"Aldrig i livet, utbrast Johan, vi har inte låtit honom få äta på natten sedan du slutat amma, så varför börja med det nu?".
Jamen, jag vill ju bara sova, säger jag uppgivet...jag har en lång dag på jobbet imorgon och måste verkligen vara på topp.
Ebbe sätter mig verkligen på prov. Ska mamma klara det här? Vara vaken hela natten och ändå lyckas prestera och göra karriär?

Det återstår att se. I skrivande stund är klockan 16.30 och än har jag varken somnat eller fått ett utbrott. Om drygt en timme börjar mötet. Om drygt tre är det klart. Förhoppningsvis får jag behålla jobbet.

Inte gå till jobbet

Trots trötthet och brist på inspiration att leka med Ebbe ville jag inte alls lämna honom för att gå till jobbet i morse. Han sov djupt och andades tungt när jag tittade till honom innan jag gjorde frukost. Hoppas han hinner vakna innan jag ska gå, tänkte jag när jag såg hans rosiga kinder och hörde hans avslappnade andetag.
Fem minuter kvar innan avfärd hemifrån och Ebbe har inte vaknat. Då kom jag på den lysande idéen att gå in och hämta min gröna sjal som jag bara MÅSTE ha på mig just idag. Den ligger dessutom i garderoben som knarrar lite så med lite tur kanske han vaknar. Bingo! Med yrvaken och busig blick vänder sig Ebbe om och ler sitt allra sötaste leende. Han ställer sig upp i spjälsängen och sträcker armarna upp mot mig. Dagen är räddad!

Det blir inte så mycket bloggande nu för tiden. Mamma har inte tid att hjälpa mig och jag fixar det ju inte själv. Än i alla fall.
Men eftersom mamma är sugen på att börja blogga själv tänkte hon låna min portal till att blogga själv. Det går väl bra tycker jag.
Ibland kanske jag också kommer med något inlägg...