Trots trötthet och brist på inspiration att leka med Ebbe ville jag inte alls lämna honom för att gå till jobbet i morse. Han sov djupt och andades tungt när jag tittade till honom innan jag gjorde frukost. Hoppas han hinner vakna innan jag ska gå, tänkte jag när jag såg hans rosiga kinder och hörde hans avslappnade andetag.
Fem minuter kvar innan avfärd hemifrån och Ebbe har inte vaknat. Då kom jag på den lysande idéen att gå in och hämta min gröna sjal som jag bara MÅSTE ha på mig just idag. Den ligger dessutom i garderoben som knarrar lite så med lite tur kanske han vaknar. Bingo! Med yrvaken och busig blick vänder sig Ebbe om och ler sitt allra sötaste leende. Han ställer sig upp i spjälsängen och sträcker armarna upp mot mig. Dagen är räddad!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment